I'm a bitch, yo.

Vet inte om det är på ett bra sätt, eller ett dåligt… Kanske båda. I vilket fall som helst ställer jag mig bra in hos hyresvärden och det kan väl aldrig vara fel? Mitt uppdrag är att ta hand om de nya som kommer i veckan och hjälpa dem att förstå denne otrolige man, som ska ge dem bostad, vilket är en konst i sig. Uppdraget utvidgades visst under dagen på något vänster och jag agerade privatsekreterare så väl som flyttgumma, städtant och guide. Så kan det gå.

 

I övrigt vill jag bara dela med mig av min belåtenhet, framkallad av gårdagens middag: pumpasoppa. Till lunch idag blev det tillökning till denna redan så fantastiska rätt i form av kycklinglever. Helt fantastiskt! Slänger med en bild av kalaset, så förstår ni själva. Min nye vän Basilikaplantan gjorde också sitt på ett hörn. Uj, så bra det blev!

Refrängen.

Sommaren kom och den såg, men segrade gjorde tillslut hösten. September månad trädde in och övertog augusti som ersatt juli innan någon ens hann förstå att juni var slut. Nu är det alltså dags för mig att lämna Sverige och hösten bakom mig för att förlänga sommaren lite på sydligare breddgrader och för att träda in i nästa fas i livet och utbildningen. Jag har lite känslan av att denna fas ska få mig att förstå vad jag faktiskt håller på med. Efter ett år som utomlandsstudent har jag nämligen inte kommit att göra det än.

Jag sitter i en vitmålad buss med blå säten och det är med blandade känslor jag rullar fram i halvmaklig takt genom Svea Rikes landskap på väg till huvudstaden för härbärge över natten, innan min resa fortsätter. Min för tillfället melankoliska sinnesstämning präglas mest av tanken på att jag lämnar vänner, familj och fantastiska Karlstad bakom mig, men vemodet blandas även med ett lätt illamående efter lite för mycket god mat från min käre morbrors födelsedagsbuffé och en väldans massa bilåkande på små, krokiga landsvägar På det en fortsatt färd och alldeles för mycket stillasittande i buss, samt en alltmer betungande trötthet av bara tanken på att jag ska upp klockan halv fyra i morgon bitti för att påbörja nästa rese- etapp. Men samtidigt är jag full av förväntan inför det nya året som är på väg att ta sin början. Nya människor, nytt upplägg i skolan och för egen del. Och så har jag skaffat pepparkvarnar, så nu blir det ännu roligare att laga mat. I mitt huvud har jag smitt lömska planer om hur jag ska fortsätta mitt erövrande av världen och ser fram emot att sätta dem i verket.

Sommaren kom, hösten såg, men i slutändan är det jag som kommer att segra!

Röta.

Ibland kommer man ihåg att planera in en kiropraktortid.
Ibland glömmer man bort att man har kommit ihåg att planera in en kiropraktortid.
Ibland kommer man ihåg att man har glömt bort att man har kommit ihåg att planera in en kiropraktortid.
Och då blir man lite trött.
Då åker man till kiropraktorn och säger att man har glömt, stående i skammens stövlar och redo att betala för tiden man skulle ha haft för 50 minuter sedan.
Då meddelar receptionisten man inte alls är 50 minuter sen, utan att man är precis i tid, sånär som på tre minuter plus.
Då blir allt blir igen.
Hurra!

Tillbaka till Vintergatan.

Man skulle kunna tro att jag försvunnit ut ur vår galax för ett tag, mitt oförsvarbart fattiga bloggskrivande att döma. Men jag försäkrar er om att jag varit högst närvarande i min frånvaro!

Sommaren kommer och sommaren går, ingen kan tyda dess lagar. Den enda lag den tycks följa är att vara kort och att regna bort. Men nu har den varit här och då ska man ta för sig. Och det är precis vad jag har gjort! Här är lite av vad jag har sysslat med hittills:

Dans: tränat eller tittat på andra. I hemmatrakter och på okänd mark i främmande land. Blod, svett och lite tårar.

Majning:traditionen som ägt rum i vått och torrt, i glänta och på balkong och i maj såväl som i juli, firade i år 20års-jubileum. Hurra!

 

 Stugan: underbara, älskade stugan!

Softardagar.

 

Helt vanliga dagar: fantastiska, vanliga dagar. 

Trevlig mat. 

Umgänge med fina människor, släkt och vänner, unga som gamla. 

Tagit avsked av nära vän.

Återförenats med gamla vänner och träffat nya. 

Detta är bara en bråkdel av min sommar. Men det är var jag delar med mig av tillsvidare. Sommaren är ju för fasiken inte slut ännu och jag vill ju ut och insupa resten av den medan jag har chansen! Så vi ses och hörs nästa gång vi ses eller hörs! Och jag lovar att det blir snarast.

ES ENDET ALLES!!...?

Äventyret må vara slut för Harry Potter och hans vänner. Även mitt första år i Tyskland, lider mot sitt slut… Men DET HÄR ÄR BARA BÖRJAN, som Lasse Stefanz skulle ha sjungit.

Vi ses snart. Om lite drygt 48 timmar.

Städar

och lyssnar på Sommar.

Sverige hägrar.

Att sitta på en stol

är något jag inte spenderar så där hemskt mycket tid på. Det skulle kunna förklaras så här:

1.Jag går i skolan. I skolan blir det inte så där värst mycket sitta överhuvud taget. Det går lite mer åt stå/hoppa/snurra/kräla-hållet. Lätt hänt när man dansar nämligen. Dessutom finns det inte heller några stolar att sitta på på skolan. Och inga bord att sitta vid heller. Lunch och teorilektioner då? Golv. Det är ju en dansutbildning. Kommentarer överflödiga.


2. Jag äger ingen stol. När jag frammemot kvällningen kommer hem från stående, hoppande, snurrande, krälande och golvsittande har jag i alla fall ett bord att äta vid. Sittandes på min blåa pilatesboll, såklart. Jag har ju faktiskt en pall, men står ju på andra sidan det fyra meter breda rummet och är mestadels belamrad med kläder när den inte används som garderobsstege. Dessutom är ju en stor, rund boll mycket skönare.

3. Övrig tid (det vill säga när jag inte går i skolan eller äter hemma) ... Ja, alltså det blir inte så mycket övrig tid. Förutom den jag fortsätter att spendera på yogamattan (på golvet) med diverse övningar eller positioner. Sängen finns ju även och den använder jag ju såklart nattetid.

Om jag mot förmodan skulle införskaffa en stol, skulle det nog bli någon av dessa, de finns hos stolsmakaren runt hörnet:

HÄR SKA STEKAS KÖTTBULLAR!!!!

Efter en helg, som kanske i alla fall till 70% spenderad i skolan, tyckte jag att det passade fint. Utan någon logisk anledning. Något i den här stilen hade jag tänkt mig: FETAOSTKÖTTBULLAR,fast med en egen twist såklart!
Mumma!

Nu är jag hemma.

Typ. Lite närmare bestämt är det ganska precis 15 dagar, idag medräknat. Men låt mig sätta klarhet i mitt påstående ovan:

Nu är det helg. Helger räknas inte, eftersom de är över långt innan man ens hinner tänka att man ska säga "hovkonditorimästaremarmeladkokningskopparkastrull". Det betyder att det blir minus två dagar. 

I veckan som kommer skall uppvisning av solo ske. Det betyder att det finns ett schemabrytande moment, vilket gör att dagarna kommer att springa förbi lite snabbare än vanligt. Dessutom brukar man kunna räkna med att en skolvecka är över på måndagen. Alltså räknas inga dagar nästa vecka. Minus fem dagar, vill säga.

Helg. Minus två.

Veckan därpå är det dansprov. Detta sker på tisdagen. Måndagen är det genomdrag så ingen av dessa dagar räknas inte heller. Onsdag kommer pratas igenom med lärare och rektor för att avslutas med Harry Potter-premiär på kvällen. Torsdag och fredag är ännu oklara, men kommer delvis bestå av de övre årskursernas slutliga framträdanden, lite ströklasser samt avskedsmiddag. Ytterligare en vecka borträknad. Minus fem.

Sen blir det lördag och kom vi inte fram till att helger inte räknas? Jo, jag tror bestämt det. Dessutom är skolan slut och det är dagen innan hemkomst. Minus en dag.

Söndag. Sommarlov. Sverige. Slutgiltiga svaret: suveränt.

För att sammanställa formeln: 15-2-5-2-5-1= 0, inga mästarkunskaper i mattematik behövs för att räkna ut detta. Vad som dock krävs, för att 15 utan vidare ska bli 0, är mästarkunskaper i livsnjuteri, något jag råkar ha. Ses tidigare än ni kan ana!!

Godmorgonlax!

Och så blev det juli. Månaden fick en extra god och trevlig start. Lite oväntad. Spontan, som man säger. Av en händelse råkade nämligen min frukost idag bestå av inget mindre än ugnsbakad lax med fetaoströra och broccoli. Det kan väl inte betyda annat än att månaden kommer att bli till förnöjelse? 

Juli månad innebär även ett avslut på det första skolåret på IWANSON International School of Contemporary Dance. Klappat och klart. Tjoff bara. Men tills dess är det två veckor. Två veckor av ihärdigt köttande inför bland annat det dansprov, där jag mina prestationer förhoppningsvis leder mig till ytterligare ett (och så så småningom även ett tredje) år i München.

Jag kommer hem. En mycket viktig anledning till att månaden definitivt kommer bli trivsam. Viktigheter skall uträttas. Sommaren skall tas omhanda. Livet skall levas. Resan är påbörjad.

Håll i hatten!