Livet som student

skulle kunna jämföras med ett vilddjurs. Levnadssättet kräver att alla sinnen ständigt är skärpta, ty man vet aldrig när ett nytt tillfälle dyker upp. Överlevnadsinstinkten tar över i situationer där detta krävs och inget sätt, inte ens de riktigt dåliga, är förkastliga i den ständiga kampen om slantarna.

Gårdagens besök i Münchens Sverigeoas IKEA gick inte helt enligt planen jag hade lagt upp. Det låter illa, men faktum är att jag är ganska nöjd med hur jag, nästan utom min egen vetskap, hade filat på en plan B som i stället sattes i verket och genom vilken jag sparade åtskilliga 10 eurosedlar. Jag har även reparerat mitt början till utarmade skafferi utan att spendera en enda cent. Hur? Genom att vid halvtid i möbelhysterins hemmakvarter, bland köttbullar och lingonsylt, passa på att plocka på mig oförskämt många små peppar- och tepåsar. Nöden har ingen lag. Om den hade det skulle den ändå vara underordnad de rättigheter som Studentlagen ger.

Det blev ingen byrå, men från att ha använt mig av äggkartonger som smyckesförvaring, konservburkar som pennställ, champinjonförpackningar som småförvaringslådor och äppellåda som möss och vantkorg har jag nu graderat upp mig till att faktiskt ha kloka lösningar som inte alla relaterar till uppäten mat. Det känns som att lägenheten har fått ett ansiktslyft. För att finputsa resultatet har jag ägnat dagen idag åt att ta itu med tvätt, disk, damning, dammsugning, plocking och bäddning. 

Så här är München en söndag i övrigt:

Oj så mycket skoj.

Dagen började inte så bra idag. Magen, som ju är en ganska så vissäntlig del av kroppen, ville inte riktigt vara med mig utan ville helst att jag skulle ligga kvar i sängen. Men så lätt tänkte jag inte ge upp, så jag gjorde mig klar att cykla till skolan och hann lägga mig på golvet och vila i tio minuter innan jag tog mitt förnuft tillfånga och konstaterade att jag nog riktigt var i form för morgonens balettlektion trots mitt tappra försök att ignorera det onda. Därför stannade jag hemma och sov i ytterligare en och en halv timme. Det gjorde susen och efter det var jag redo för resten av dagens lektioner. Som kändes riktigt bra. Alla besvärande symtom av illamående eller sjukdom var som bortblåsta och hela skoldagen blev en enda stor tumme upp. Underbart!

Den fina känslan höll i sig tills jag kom hem och har fortsatt hela kvällen. Som kompensation för den missade balettklassen har jag varit på badhuset och simmat terrängsimning i lite drygt en timme. Terrängsimning är sättet man får gå tillväga på om man vill ta sig framåt i bassängen, vilket ju är lite av själva vitsen med att simma. Här är det dock ännu inte någon som har kommit på något fungerande system för hur detta kan gå till så alla simmar kors och tvärs och man får kryssa mellan simglasögon och simmössor som en vilsen bäver. Efter många vändor i stora simhallen väntade utomhuspoolen som med sin bubbelavdelning under stjärnklar himmel inte satt helt fel. Nästa steg var ångbastun och sedan hade jag gjort mitt på Nordbad för denna gång. I duschen bjöds på skönsång av en dam som gärna ville dela med sig av hennes egen version av ”Cant Take My Eyes Off Of You” som mest var ett mässande av just denna fras, om och om igen. Men det var underhållande ändå.

I min mjukisoverall återvände jag hem och nu sitter jag här, nöjd med mig själv och min fredag. Hoppas alla ni andra har det lika trevligt som jag har haft!

Saknad.

Vissa saker går att leva utan, andra inte. Vissa saker går helt utmärkt att leva utan, men livet blir helt enkelt lite smidigare om man lever med dem. I dagsläget finns det några av denna sortens varor som inte ännu finns på plats i min lya.

Byrå
Förvaringslådor
Vitlökspress
Mortel


Lösningen på problemet heter IKEA. Planen är lördag. 
Håll i hatten!

Kungörelser.

Jag vill lätta mitt hjärta, tala ut och låta alla veta om de två angelägenheter som jag just nu har i tankarna:

1. Mitt hopp har åter tänts. Jag pratar förståss om Münchens nattliv, som jag igår fick uppleva en ny sida av. De flesta av mina erfarenheter av detta (som dock är ganska få) har inte hittills fått övermäktiga omnämnanden i efterhand men gårdagens besök av en klubb med – håll i hatten – bra musik och – håll ännu hårdare – icke-kladdande typer som faktiskt utnyttjade dansgolvet till dess egentliga syfte, har fått mig att tro att det kanske finns någon någonstans som vill nattlivsfolk väl.

2.Jag har köpt en stavmixer. En så fantastisk apparat som öppnar dörrarna för så många möjligheter. Vilka äventyr vi ska göra tillsammans, jag och min stavmixer. Utan begränsningar kan jag nu gå lös i köket där inte ens himmelen står som gräns. Fantastiskt!

I övrigt har jag gjort vad varje sofistikerad student skulle göra en ledig söndag: jag har besökt Gamla Pinakoteket och bekantat mig med Peter Paul Rubens och hans konstnärskollegor. Mycket fascinerande.

Jag vill avsluta dagens inlägg med ett mattips (som blev min middag och smakade nästan övernaturligt gott):

Morotssoppa med majs och lök

Kesoklick samt egenmarinerade champinjoner till detta

Wasaknäcke med blomkåls- och quarkmos + paprika som tilltugg

Tyvärr kan jag inte dela med mig av det goda denna gång, inte ens på bild, för det letade sig ner i min mage innan jag knappt han med att svälja. Så gott var det.

GOTT!

Det dödliga slaget om ödödligheten.

Det har visat sig att jag inte riktigt än kan få utlopp för den kraft och de krigarinstinkter som finns i mig, otåligt väntandes på att jag ska släppa tyglarna. De får låta sig hållas ett tag till, ty fienden har återigen fått grepp om min akilleshäl. Min akilleshäl är då alltså min häl och även just achlles. Jag hungrar efter upprättelse och det här är en kamp som jag måste vinna.

Efter X-antal läkarbesök hos antalet läkare, vilka nu har kommit upp i ett antal jag inte längre kan räkna på en hand, trodde jag att det skulle vara nog. Med det trodde man väl att det skulle vara efter tre filmer med Pirater i Karibien också. Tydligen inte. Det jag kan göra nu är att hoppas på att morgondagens besök blir lika lyckat i förhållande till de föregående som den nya filmen verkar vara i förhållande till uppföljarna av den första, alternativt lika bra som den första (då det i mitt fall med läkarbesök inte fanns något problem överhuvudtaget). Förhandsvisningen av vad som komma skall ser i alla fall lovande ut.

Jag känner mig lite som Skalman skulle göra med en felinställd mat-och-sovklocka. Det funkar, men går inte riktigt enligt planerna. Så för att bryta av lite i min (om än inte riktigt återställda) vardag, togs idag på yogan i skolan, beslutet av två klocka flickor (jag inräknad) att det idag skulle vara en ypperlig dag för att äta indiskt. Två till fick vi med oss som förstärkning när vi tillsammans, som första besökare efter kvällsöppnandet, tågade in på restaurangen tvärs över gatan; en liten del av mathimmelen vilken återigen lyckats förse mig med matglädje som, för en liten stund, fått mig att glömma alla sorger och bekymmer. Mat löser alla problem. Ett tag i alla fall… Tills hungern smyger på igen.

Back in business.

Här sitter jag, ensam i min lägenhet och äter fylld aubergin och reflekterar över viktiga ting här i livet. Som dans. Och mat.

Efter tre långa härliga veckor av lov trädde jag idag, i och med den nya skolterminens början, in i en annan lång och härlig period. Av kött. Typ hur skönt som helst var det att sätta lelle kröppen i rörelse, väcka musklerna till liv och släppa ut det svett som längtat efter att åter få blöta ner min kropp och mina kläder. Mmmmm! Då är allt som det ska vara.

 Börjar från noll. Nya, friskare tag. Ut med det gamla, in med det nya. Hej och hå, nu kör vi.

Då så.

Morgonluften är fortfarande fri från diverse motbjudande odörer man helst inte vill ha runt sig och plats finns det gott om när jag slår mig ner i den överraskande brkväma soffan. Ofrivilligt drar sig mina ögon gång på gång mot TV:n som står på och visar ett högst intelligenshöjande program där folk ska flytta bommullstussar från en skål till en annan med näsan genom att den doppas i vaselin samt balansera kex på pannan.

Jag befinner mig på Arlanda flygplats och inväntar planet som ska ta mig tillbaka till min vardag av tyskt. Det är ganska precis trettiotre minuter kvar till avgång och jag vill helst att hela reseprocessen ska vara över så jag kan ta tag i mitt köttiga liv. Precis nu insåg jag att det inte finns någon Internetanslutning tillgänglig här, vilket betyder att när jag publicerar detta kommer det inte längre vara relevant längre (om det ens är det nu). Men livet är fullt av avbrott och uppoffringar och det är ingenting man ska vara ledsen över. Därför får det helt enkelt bli några timmars paus i skrivandet här. Hörs snart!

Och så var man här. Som den ansvarstagande och disciplinerade kvinna jag är haffade jag dammsugaren med ens jag kom in genom dörren, plöjde igenom lägenheten likt en svältande mal på en algberikad plätt av en annars kal sjöbotten, för att sedan packa upp mitt, den här gången (!), noga förvägda bagage och därefter passa på att riva ut precis allt ur min garderob. När jag omsorgsfullt vikt varje plagg på nytt och placerat dem tillbaka på sitt rätta ställe igen var det dags att handla. Min välplanerade handelslista glömde jag såklart hemma och en lördagskväll är inte den ultimata tidpunkten för att införskaffa mat då alla butiker ju är stängda på söndagar. Men jag fick vad jag behöver för att klara mig till på måndag och nu – efter en god lagad middag och en film med grannen – är det dags för mig att krypa till kojs. Det är en dag som väntar på att upplevas i morgon också.

Kalas.

NYTT!

Inte längre samma år,

det är nytt.

Detta nya från igår -

det är prytt

av löften.

En annans må va brutet

                      innan nya årets slut.

Som i betong mitt dock står gjutet,

                      kommer aldrig suddas ut

och försvinna:

Jag ska vinna!

Jag vill härmed för er förtella mitt nyårslöfte för det nya året 2011: det ska bli MERA KÖTT, på alla möjliga sätt och vis! Detta är min vision. Min mission är att se till att sätta den i verket. Kött.

Gott nytt år!