Morgonluften är fortfarande fri från diverse motbjudande odörer man helst inte vill ha runt sig och plats finns det gott om när jag slår mig ner i den överraskande brkväma soffan. Ofrivilligt drar sig mina ögon gång på gång mot TV:n som står på och visar ett högst intelligenshöjande program där folk ska flytta bommullstussar från en skål till en annan med näsan genom att den doppas i vaselin samt balansera kex på pannan.
Jag befinner mig på Arlanda flygplats och inväntar planet som ska ta mig tillbaka till min vardag av tyskt. Det är ganska precis trettiotre minuter kvar till avgång och jag vill helst att hela reseprocessen ska vara över så jag kan ta tag i mitt köttiga liv. Precis nu insåg jag att det inte finns någon Internetanslutning tillgänglig här, vilket betyder att när jag publicerar detta kommer det inte längre vara relevant längre (om det ens är det nu). Men livet är fullt av avbrott och uppoffringar och det är ingenting man ska vara ledsen över. Därför får det helt enkelt bli några timmars paus i skrivandet här. Hörs snart!
Och så var man här. Som den ansvarstagande och disciplinerade kvinna jag är haffade jag dammsugaren med ens jag kom in genom dörren, plöjde igenom lägenheten likt en svältande mal på en algberikad plätt av en annars kal sjöbotten, för att sedan packa upp mitt, den här gången (!), noga förvägda bagage och därefter passa på att riva ut precis allt ur min garderob. När jag omsorgsfullt vikt varje plagg på nytt och placerat dem tillbaka på sitt rätta ställe igen var det dags att handla. Min välplanerade handelslista glömde jag såklart hemma och en lördagskväll är inte den ultimata tidpunkten för att införskaffa mat då alla butiker ju är stängda på söndagar. Men jag fick vad jag behöver för att klara mig till på måndag och nu – efter en god lagad middag och en film med grannen – är det dags för mig att krypa till kojs. Det är en dag som väntar på att upplevas i morgon också.
Kalas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar