Fredag för två veckor sedan: jag får på något vis en muskel i kläm mellan skulderblad och ryggrad, varpå muskeln i fråga säger ”aj” och vill inte vara med längre. Helgen som följde tog jag det lugnt och vilade den onda delen av min kropp i form. Det tyckte den var bra, men bestämde sig för att inte försvinna helt, uran bara gå i dvala. I går morse vaknade den till liv igen och ville vara med och bestämma även idag. Det var ingenting jag uppskattade, i synnerhet inte då jag på grund av detta missar två och en halv lektion av fyra, varav en är golvteknik och en annan hålls av en gästlärare som berättade att han igår köpte en likadan tröja som jag. Därav bitterheten. Inte i tröjan då, utan i det redan nämnda faktum vad jag missat.
Nog med sorg tänkte jag och cyklade hem efter skolan för att komma hem till en väldigt stökig lägenhet med ett kök jättehög med disk, och i matväg; lite bönor i frysen, ca 25g smör, två vitlöksklyftor, en halv zucchini, en liten del av ett vitkålshuvud och lite grädde i kylen och i övrigt lite hasselnötter, en tomatkrosskonserv och burk kokosmjölk. Detta gjorde mig inte så mycket gladare, så jag begav mig för att tröstshoppa i mataffären. Väl hemma och med nyladdade mathyllor, tillrättavisad hunger och undanröjd disk, tog jag mig 50 meter nedåt gatan jag bor på, till en fysioterapeut för att be om massagetid. Det fanns ingen idag, dock, fick jag veta. Attans. Men om jag följde med in på en gång så kunde han klämma in mig innan en annan kund som bokat tid och skulle komma om en liten stund. Jag fick min behandling, med ett litet avbrott för hans mottagande av egentliga kund, och ca 30 minuter senare lämnade jag lokalen efter att ha betalat ett kompispris på 10€. Det var ju helt okej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar