Hemvägen

Vakna. Tillåta mig att ligga kvar i sängen tills klockan ringer. Somna om, men ändå vakna igen en timme innan klockan hade tänkt ringa. Ge upp kampen och gå upp för att börja arbeta av att-göra-innan-jag-åker-listan. Paus för frukost på balkongen i solen med grannen. Fortsatt arbete med en känsla av att stöka runt i lägenheten utan att få någonting gjort. Men tillslut: Packning, städning, diskning, tvättning, förmiddagsfika: check! Färdig att bege mig mot…

Münchens flygplats. DET mina vänner, är vad jag kallar en flygplats. Det är platsen där min själ idag fick flyga fritt en stund. Allt är så bra med Münchens flygplats: Det går snabbt och smidigt att ta sig dit. Det går ännu snabbare och smidigare att checka in. Det är ingen kö. Inget krångel. Ingen trängsel. Inget stoj. Ingen stress. Ingen panik. Inget spring. Lugnt och fint, bara. Gratis te och varm choklad. Fräscha toaletter. Rent. Harmoni. Det är nästan så att ögonen tåras, så fantastiskt är det.

Närapå lika snabbt som det tårade ögat har jag tagit mig uppåt Europa och är framme på Gardemoens flygplats. Flygbussen med den trevliga chauffören tar mig till Oslo city. Senan väntan. Det är jättespännande att vänta på en bussterminal i två timmar. Det händer så mycket på en bussterminal. Va? Nej, just det, det gör det ju inte alls.

MEN inga bittra tankar här inte, jag vet ju vad som väntar! Hem ljuva hem. Familj, kära familj. Vänner, fina vänner. Träning, köttiga träning. Så många äventyr, som bara väntar på att upplevas! Sverige, Värmland, Karlstad: här kommer jag!