Vilken soppa.

Jag skulle göra sås till mina nystekta fläskkottletter. Det blev lite oväntat till en helt annan maträtt. Lösningen blev att steka fisk till det nya, spännande som arbetats fram i stället för fläskkottlettssåsen, samt att göra ett försök till på. Andra gången gillt och nu slipper jag ju dessutom laga mat i morgon igen. Så det kan bli.

En dag.

Klockan är 07.15 i staden München. Det är torsdag. Jag har påbörjat min promenad till skolan och det skulle kunna vara som vilken torsdagsmorgon som helst, eller någon helt annan morgon, men just den här dagen är lite speciell. Den här morgonen är miljonstaden öde. Ingen trafik. Inga folkmassor som trängs vid övergångsställena för att sedan jäkta vidare till vart de än ska. Tyst och stilla är det. Möter ett fåtal personer på vägen, varav en ger mig ett glatt "Morgen!" och ett ansiktsuttryck som säger ungefär: "Nämen hej! Är du också ute och går så här tidigt på morgonen när alla andra sover. Så kul, då har vi någonting gemensamt du och jag!". Det är nämligen helgdag, folk är lediga. Vanligt folk alltså, de arma dödliga. Inte vi.

Dagen blir en trevlig dag, så som dagar brukar bli när de ägnas åt dans. Det börjar regna på eftermiddagen. Mycket. Självklart har jag förutsett detta och regnkläderna som jag har nedpackade kommer väl till pass när jag ska gå hem. Väl hemma är jag blöt. Jätteblöt. Ändå. Jag skulle, här och nu, vilja dela ut en eloge till de regnklädestillverkare som tillverkar regnkläder som inte tjänar sitt syfte. Så varsågoda: en eloge till er. 

Som om jag inte vore blöt nog när jag tagit mig nästan hela vägen hem (jag stod vid sista övergångsstället ungefär 100 meter från min port) kommer det en bil i full fart och lyckas pricka den stora och hyfsat djupa vattenpöl som råkar ligga placerad en meter framför mig. Tack för duschen, nu slipper jag ju besväret när jag kommer hem.

Peter Stormare

är en sådan där person jag brukar glömma vem det är, fast jag vet namnet. Idag fick jag googla namnet för att få det klart för mig att det definitivt var han som var på väg att dra över München i eftermiddags. Dock tog han sig inte hela vägen, utan nöjde sig med att ge en försmak av vad staden kunde ha blivit om han fullföljt sitt ärende. Jag mig för att avnjuta min kryddiga chilikyckling till middag och plugga anatomi, medan regnet piskade utanför fönstret efter Stormares melodi.

Vad kommande veckor har att erbjuda:

Uppdatering i bilder!

Här duggar minsann inte inläggen tätt. Vad som däremot gör det är regnskurarna som har välkomnat mig tillbaka till Tyskland efter de två ljuvligt ljusa och lovliga lovveckor som nu redan ligger bakom mig.

VAD HAR HÄNT I LIVET??!
En massa bra saker, håll i hatten!

Besök!

Kick-ass matlagning!

Dansat en del.

Mera besök!

Sedan var det lovdags. Det verkade ju lovande. Löftet hölls och helt lovligt. Det var najs. Nu ska jag bli duktigare på att blogga.