Peter Stormare

är en sådan där person jag brukar glömma vem det är, fast jag vet namnet. Idag fick jag googla namnet för att få det klart för mig att det definitivt var han som var på väg att dra över München i eftermiddags. Dock tog han sig inte hela vägen, utan nöjde sig med att ge en försmak av vad staden kunde ha blivit om han fullföljt sitt ärende. Jag mig för att avnjuta min kryddiga chilikyckling till middag och plugga anatomi, medan regnet piskade utanför fönstret efter Stormares melodi.