Cut.

Nu kanske ni tror att det vankas filminspelning här i ölets förlovade land. Det är ju inte helt omöjligt att just detta sker någonstans, men inte hos mig inte. Här är livet ingen film och ingen schlager för den delen heller. Skulle jag däremot, mot förmodan, skulle spela huvudrollen i en film, skulle det absolut inte vara rollen som Edward Scissorhands i filmen med samma namn. Dels för att det troligtvis krävs en person av manligt kön för att uppfylla kraven för rollen, men också på grund av att mitt användande av vassa föremål inte alltid sker helt utan missöden. Nu vet jag i och för sig inte riktigt var filmen handlar om eftersom jag inte har sett den, men jag kan tänka mig att Edward är ganska säker på att hantera saxen. Efter att mitt vänstra pekfinger fått falla offer för IKEAs kökskniv under lökhackning, för att sedan med jämna mellanrum göra sig påmint genom favorit i repris -liknande inträffanden, var det igår även dags för min ena stortå att delta i leken efter en incident under en tånagelsklippning.

Om livet nu vore en film skulle man kunna pausa och spola tillbaka till trevliga tillfällen. Ett exempel på ett sådant skulle kunna vara den just passerade helgen då jag fick finfrämmande. Det var ingen mindre än min kära och, liksom jag, för en period halvtyska vän Helena som stod utanför Löwenbräukeller och väntade på mig i fredags eftermiddag. Det blev en ultimat helg, precis som det brukar bli med oss två i krokarna.

Man skulle även, men en livets fjärrkontroll kunna spola förbi jobbiga perioder och situationer. Som idag. Idag blev soppa. Inte en mästerligt god fisksoppa, såsom den jag och Helena skapade igår när vi bemästrade köket, utan en dålig soppa. Dåligt. Då kan man säga ”be kind rewind” och ta fram lilla externa hårddisken för att återuppleva goda minnen genom att beskåda fotografins ädla konst och eftersom jag inte har någon bild av nutid får vi här nöja oss med en månad gamla scener utspelade i Mallorca. Funkar det med.

 

 Äg.