Hårt mot de hårda.

Vakna. Äta. Laga mat. Cykla till skolan. Dansa. Dansa. Äta. Dansa. Dansa. Dansa. Cykla hem. Äta. Sova. Fixa. Äta. Sova.

En vanlig dag, livet på en pinne. Livet i München och jag gillert. Dock vore det trevligt om man hann få något grepp om vad som händer med ens liv undertiden man lever det. Det får man inte, det bara händer.

En annan sak värd att nämna är att jag inte är född tupp. Det innebär att det vanligtvis inte är mig man ska gå upp med om man vill vara uppe med tuppen. För att sätta detta i klartext är jag alltså inte någon morgonmänniska. Ändå pallrar jag mig upp runt halv sex- snåret för att hinna med daglig disciplin som att fixa lunch och hinna värma upp lite innan jag beger mig ut bland bilar och traktorer och annat som rullar till IWANSONs lokaler på Adi-Maislinger-Straße. Det är vid sådana här tillfällen mitt nordiska ursprung visar sig som tydligast, när vikingablodet i mig börjar strömma fritt och mödan är borta med en vindpust. Det är något trolskt över det hela.

Skolan då? Klasserna där får mig att vilja dö. På ett bra sätt. Det betyder att jag gör som Svampbob Fyrkant skulle göra som han blev törstig på en ökenvandring: pressar mig till det yttersta så att jag genom ansträngningen kan tömma min kropp på varje möjlig droppe svett. De kära lärarna vet precis vad de vill ha ut av oss elever och de ser till att få det! Underbart.