Inkvartering

Nu börjar saker och ting börjar ta form alltså. Listan på saker att göra innan man kan slå sig till ro har betats av, punkt efter punkt.

Punkt ett var boende. I ovisshet kom jag hit och första natten bodde jag i ett rum där jag stilla undrade hur i hela friden jag själv skulle få plats att bo där efter att jag lassat in allt mitt bagage. Rummet var alltså inte särskilt stort. Förvisso var det nymålat, men lukten av målarfärg kunde tyvärr inte kamouflera den genomträngande röklukt som lagt sig tillrätta i hela lägenheten eftersom toaletten även fungerade som rökrum för någon av de andra som redan bodde där. Korridoren utanför anslöt sig till tre rum lika mitt, en toalett och ett kök med tvättstuga (skrubb med diskmaskin i) utanför. Köket var…inte så trevligt. Alls, faktiskt. Lusten att ställa sig där och laga mat var inte överväldigande så att säga. Här ville jag inte bo. Så dagen därpå tog vi oss ett snack med hyresvärden, en ganska speciell man av den gamla skolan, och sa att jag ville ha en etta för mig själv. Det hela gick förvånansvärt smidigt och plötsligt stod jag där, i min första egna lägenhet. 

Det här är min utsikt. Många trappor, långa trappor.

 Med detta ordnat var det bara att ta sig an resten. Tyskt nummer hade jag redan fixat, så nästa på listan var bankkonto och bredband. Och så bar det av till IKEA. Med slående taktik tog vi oss igenom varuhuset smidigt och snabbt. Med kundvagnen full och med ett ”hej då” över utgången ville IKEA önska oss en fortsatt trevlig dag. Som avslutades med ett besök på den indiska restaurangen tvärs över gatan, vars mat toppar många listor. Mycket trevlig att ha som granne!

Dagen efter gjordes den marknad som varje lördag slås upp på parkeringen vid Olympiaparken, tio minuter från mig, osäker. När vi arbetat oss igenom ungefär halva hade vi det mesta vi behövde och lite till så vi vände och begav oss hemåt. 

Bland fynden fanns en matta, en kastrull, knivar, ett durkslag, jacka, tröjor, koppar, vattenkokare, strykjärn och finfin cykel, på vilken jag trampade mig hem.

Efter tre dagar av intensivt fixande och donande var det dags för mamma och pappa att åka hem till Sverige igen. Och så blev jag ensam. I min omgivning finns ingen av de mina kvar runt mig. Nytt land, ny stad, nya människor.

Nytt liv.
Hejs.