Denna vecka har varit en vecka utan varmvatten i Frau Erikssons lägenhet. Det har inte varit några större problem eftersom jag duschar på skolan och inte har behövt tvätta än. Till övriga saker man kan tänkas behöva varmt vatten till har jag använt mig av vattenkokaren. Mycket praktisk pinal. Men nu börjar rena kläder tryta och jag tycker det kan vara trevligt att veta att jag i alla fall har möjlighet till varmt vatten om jag så skulle behöva det. Detta var anledningen till att jag, efter skolan idag (som för övrigt var en mycket bra dag), tog vägarna förbi Herr Czech och Herr Winter för att lätta mitt hjärta om saknaden av det varma i mitt liv.
Herr Czech och Herr Winter är alltså min hyresvärd och dennes högra hand, två lustiga karlar precis som namnen antyder. Men trots bossens namn, är han inte alls särskilt käck, utan mer lite vad jag skulle beskriva som lite halvtrött på sitt jobb. Det skulle kanske gå lite lättare om han skaffade praktiska kontorsprylar, som dator, men se det går inte för sig. Mannen är av den gamla skolan, alla kategorier. Han kan vara lite knepig att förstå sig på men fördelen med detta är att när man väl förstår sig på honom vet man hur man ska gå tillväga för att få som man vill. Min mycket klipska insikt gör att jag får det att bli lite enklare och lite roligare för båda parter när jag ber om något.
Så efter mitt besök hann jag jämt innanför dörren innan Herr Winter ringde på. Och vips så var saken biff. Nu kan jag återgå till mitt liv igen, vilket kommer att bli precis som förut, fast med varmvatten.
Som tack till karlarna på Schleissheimerstrasse vill jag gärna tillägna föjlande:
 |
| Herr Winter |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar