”Biljetter kan även köpas vid terminalingången” vad det första läsbara mina ögon föll på när jag klivit in på Skavsta flygterminal efter timmarna i luften över Europas slätter mellan mina boenden som nu kan räknas till två. Då blev jag varm inombords. Inte av att man kunde köpa biljetter i terminalutgången, utan av det faktum att informationen stod på svenska och att jag då insåg att jag befann mig i detta förlovade land som vi kallar Sverige. Min lycka var gjord när jag fick spendera natten i en otroligt komfortabel soffa i Stockholm, som i jämförelse med min tyska säng kändes som att sova i himmelen, i väntan på att morgontåget skulle ta mig till mina drömmars stad.
Hösten har lindat sina fingrar runt Karlstad som i ett försök att krama ur all värme ur gator och torg. Men inget kan hindra staden från att le med sin ständigt lysande sol. Björkarna längs Norra Alléns trädbekantade länga sträckte upp sina kala grenar mot skyn i hyllande gester medan de löv, som fallit offer för årstidens kalla och obarmhärtiga grepp, bredde ut sig som en gul och röd matta i ära till min återkomst. Väl framme möttes jag av en väl igenkänd, grön stenfasad och jag kände mig som hemma.
Vilket ju är precis vad jag är. Det känns ungefär hur bra som helst och under en veckas tid är det bara att njuta i fulla drag innan jag återigen styr min kosa mot numer inte lika okända trakter. Ack Värmland, du sköna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar