Plötsligt händer det...

Trist. Kan det bli då, om det händer fel saker. Det gjorde det för mig idag när jag skulle handla. Scenariot såg ut ungefär såhär:

Jag var ute i lite halvlagom tid. Det är man om man handlar på en lördag, vilket är i sista stund om man vill ha något till helgen eftersom allt är stängt på söndagar, men när timmen ännu är tidig. Åtminstone tillräckligt tidig för att man ska hinna med att köpa vad man behöver. Jag började på Netto, spatserade vidare till Rossman för att sedan ta sista kompletteringsvändan på Edeka. När jag gick ut från affär nummer två kastade jag ett getöga (det är ett så väldigt bra uttryck) på klockan. Då var hon tre minuter i åtta = tre minuter till stängning för samtliga affärer. Jag kastade mig på cykeln och trampade lika vilt som tjuren Ferdinand skulle ha gjort om han haft en cykel efter att han satt sig på humlan. När jag kommit fram till min slutstation var klockan förmodligen redan över åtta eftersom affärspersonalen hade ställt för entrégrindarna. Men det var inget som kunde hindra mig i min jakt på sesamfrön och bullformar så jag klämde mig, kvick som en vessla och smidig som en katt, genom glipan som ledde in bland hyllor och frysdiskar. Strax innan jag nått nöt- och fröhyllan blev jag uppjagad av en i personalen som bad mig gå mot kassan. Absolut, nickade jag lydigt, nappade åt mig sesamfröna och begav mig. På vägen mot utgången hittade jag även bullformarna och kände mig nöjd med mig själv på grund av den lyckade handlingsrundan.

Tills jag kom hem och under mitt uppackande av varor insåg att det inte allt var sesamfrön jag fått tag på, utan hirs. Vad i hela friden ska jag med hirs till? Jag vill inte ha hirs, jag vill ha sesamfrön!! Tilläggas kan även att jag vid kassan blev nekad kortbetalning eftersom detta bara är möjligt vid köp över €5. Min plånbok, utan större mängd kontanter, låg längst ner i min ryggsäck som var fullproppad med matvaror från de andra butikerna. Min räddning blev den vänlige unge man som stod bakom mig i kön av sista minuten-handlare och kunde engelska. Han hade godheten att hjälpa en medmänniska i nöd och betalade mina varor under tiden som jag rotade efter plånkan. Jag lyckades fiska fram den och skramlade ihop summan jag blivit skyldig.

Så kan det gå när man handlar i butik. Det är livets lott.