… men sött ändå. Smakar det så kostar det säger man ju. Så därför köpte jag med mig ett halvkilo sukrin som fick trängas i min ryggsäck, tillsammans med ett kilo brunost, ett kilo vitost, en hålslev, teskedar, äggkoppar, en pärm och lite annat – smått som gott – på vägen tillbaka till München.
Buss, mera buss, flyg och ännu mera buss tog mig hem vad som kändes som relativt snabbt eftersom jag påbörjade min färd nattetid och därför anlände hyfsat tidig eftermiddag. Resten av dagen och kvällen användes till att handla, packa upp och installera mig i lägenheten. Jag lyckades sova större delen av resan, med undantag från avbrott vid transportbyte och ett tillfälle då busschaffuören, vid fyratiden på morgonen, väckte hela den sovande här han fraktade genom att tända upp i bussen och be alla plocka fram sina biljetter för kontroll av dessa. I övrigt gick allt problemfritt om man bortser från den temporära nackspärr jag drog på mig, orsakad av de inte helt anatomiskt korrekta sovställningar jag hade intagit under resan.
Idag är det söndag och det har blivit kväll. Vad gör man åt saken? Bakar en kaka? Ja, jag tror jag ska baka en kaka. En dyr kaka med sukrin. Mmm, äta pengar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar