Alla goda ting

Inte mer skall min själ kännas frusen. Min tillvaro av ett ständigt famlande i en mörk och kall värld är över. Min frälsare har anlänt. Det handlar naturligtvis om mat. För om inte i dansen så är det i maten man finner min själ. Och, ack, så många gånger kokandets konst har fått lida för min snikenhet. För tid är ju pengar och har det varit möjligt att spara in några minuter och därmed även kronor på att inte värma maten om kvällarna, har så oftast blivit fallet. I skolan har jag inte så mycket till val, då bristen på uppvärmningsmöjligheter av matlådan är total. Men inte mer. För, som jag redan nämnt i förbifarten, pryds min lägenhet nu av en mikrovågsugns vita glans. Min vän. Min räddare som får den kallaste is att smälta, liksom mitt hjärta. 

Vad nu?! Nakenposering bakom mikron?

Nej men vilken tur, det hade varit opassande. Mitt i stan och allt!

En annan nykomling, även den en undsättare som förhoppningsvis aldrig skall behöva utföra sin plikt på annat vis än att stå och se trygg ut, är brandsläckaren. Rakryggad står den och bevakar mina bestyr, varnande med sin röda färg och manar mig till försiktighet, men är redo att rycka ut om olyckan ändå skulle vara framme. Vilken hjälte!

Lägg märke till den trygghetsingivande texten!

Just idag vill jag, som av en slump, passa på att belysa ett tredje föremål som get mig lite mer luft inunder vingarna. Jag tänker såklart på den höga, fina och röda bokhyllan som nu har hittar sin plats mot väggen i min lilla lya. Tänk, vilken nytta den gör i sin blotta närvaro. Om det fanns fler av den kategorin skulle livet vara löjligt enkelt. Och det är det ju ingen som har sagt att det ska vara, men just en, just den här bokhyllan sätter lite guldkant på min tillvaro. Tack. 

Det är inte bara jag som är nöjd.